Maksim Gorkij skildrar den ryska fattigvärden sedd genom barnets ögon. Livet är både grymt och obarmhärtigt och samtidigt det skönaste man kan tänka sig. Pojken Aleksej är bara tio år då hans mor dör och hans får ge sig ut i världen. Det är en överväldigande värld Gorkij skildrar – de hemlösas, de barfotas och de hungrandes Ryssland. Pojken får ta de försörjningsmöjligheter som bjudes. De erfarenheter som han samlar i Mina universitet ligger minst av allt på det akademiska planet, och boken betraktas som en av de stora skildringarna av den stora skildringarna av den självlärdes bildningsgång.

Samovaren sjunger, fingrarna rör sig snabbt över gitarren och minnen vaknar. Livet är grymt och obarmhärtigt. Livet är det skönaste av allt. Som flodens vatten flyter förbi speglande världen, så flyter livet förbi den lille pojken i Gorkijs självbiografi Min barndom. Det är den ryska fattigvärlden sedd genom barnets ögon som han mästerligt frammanar. Min barndom som (1913), Ute i världen (1917) och Mina universitet (1923) utgjorde en märklig förnyelse av Maksim Gorkijs litterära produktion och målar upp en klassisk bild av ryskt liv i slutet av 1800-talet.